Tatueringsuppdatering - 2 år senare

För lite över två år sedan gjorde jag min första tatuering och jag var så nervös! Ett inlägg om det hittar ni här. Tatueringen föreställer svansarna på de tre starter pokemonen från Gen I och även Pikachus svans, för vad vore pokemon utan Pikachu.
 
Såhär såg tatueringen ut när den var nygjord:
 
Så här ser den ut nu, 2 år senare:
 
Den största skillnaden tycker jag är den gula färgen som försvinner i vissa ljus, sen var den gröna en mörkare djupare nyans än den mer ljusgröna färgen jag har nu. Skulle jag göra om något nu skulle det vara att ta den orangea färgen och sätta den istället för den gula färgen på Pikachu svansen och ta brun istället för orange, men det är inget som egentligen stör mig.
 
Overall är jag fortfarande jättenöjd över att jag gjorde den och den är nu en del av mig. Det är något jag fick höra långt innan jag skaffade tatueringarna att den första kommer kännas nervöst och att en kan vara lite orolig över att den ska blir fel men när den väl sitter där och det ingen big deal och att resten av tatueringarna inte skulle kännas lika nervösa att göra. 
 
Jag håller med om det, jag ser det ungefär som ett ärr, den är en del av mig och det är inget jag kan göra något åt nu. Jag har två till tatueringar som jag gjort själv vid fotlederna föreställande Saturnus och en måne, eller den skulle föreställa en måne men det blev Pacman, sånt som händer. Jag vill göra fler tatueringar snart men vet inte vad, vart de ska sitta och om jag ska göra dem professionellt har jag dessutom inte råd.. Så vi får se när det blir fler! 
 
// Moa

TATUERINGSDAGS!!!!

Stunden har äntligen kommit!! Nu vare dags att tatuera sig och jag var jättetaggad! Jag har länge pratat och funderat på att skaffa en tatuering, vilken tatuering det ska vara, vart den ska sitta och vem som ska göra dem. Så för några månader sen bestämde jag mig och bokade en tid.
 
Som det nervrak jag är, hade tvingat med Johannes och hans bror att följa med mig. Det var väldigt skönt att ha dem med mig som stöd. Maria (tatueraren) har tatuerat både Johannes och min pappa ett flertal gånger och jag har hört mycket bra om henne, så jag var inte oroligt för det, utan det var mest för att jag själv har så svårt att vara bekväm runt nya människor och att jag hatar att gå till nya platser (för att träffa människor) själv.
 
Störtnöjd blev jag med resultatet och det har läkt jättebra (i mina ögon i alla fall, bild kommer längre ner så ni kan titta själv).
Det var en väldigt spännande upplevelse och var betydligt mindre smärtsam än vad jag förväntade mig, de mittersta två kändes knappt allt medan den närmast handen gjorde att handen pirrade lite och den närmast armvecket, vilket var den hon började med, mest var obehaglig för den påminde lite om när man ska ta blodprov. Summa summarum var det en väldigt rolig upplevelse!
(Bilderna tog med min mobil av Johannes)